Nu har matte varit ute på en av sina helgresor igen. Jag är helt säker på att det är skadligt för oss andra. För på måndagen efter det att hon kom hem, tog hon med mig till veterinären. Det måste ha varit den där helgresan... Men matte sa att vi var tvugna att kolla upp mina tänder, eftersom det fanns en misstanke på FORL. Men FORL säger väl inte mig något?

Sen säger matte att jag låter något fruktansvärt när jag åker transportbur. Men jag förstår inte alls vad hon menar. Det är en liten, trång, låda. Jag är helt ensam där inne. Då är det självklart så att jag måste ropa på matte för att se till att hon inte glömmer mig. Därför hade matte tagit med sig min sele den här gången:

Det var fortfarande väldigt obehagligt att åka buss, men nu behövde jag inte ropa på matte hela tiden. Nu kunde jag ligga på hennes väska/kläder istället. Mycket bättre om du frågar mig! Men dumma matte säger att jag måste åka ännu mera buss. Enligt mig ska bussar bannlysas!

Efter flera år på den jobbiga bussen, kom vi äntligen fram. Där vägde de mig och lyssnade på mitt hjärta samt pratade massor med matte. Det var inte alls kul. Det var ingen som hade tid att kela med mig.
Sen lämnade matte mig där alldeles själv! Så kan hon väl inte göra? De tog blodprov, sövde mig och röntgade mig i munnen. Sen kom matte för att hämta mig, och de pratade ännu längre. Då passade jag på att påminna matte om min existens, för jag ville hem.

På en av busstationerna på vägen hem, träffade vi på Pussmördarhunden och hennes extra matte. Pussmördarhunden blev jätteglad och ville leka med mig. Men det ville inte jag. Hallå? Ser hon inte att jag var groggy efter sövningen?!?

Sent på eftermiddagen kom vi äntligen hem. Jag sprang ut ur transportburen innan matte fick för sig att stänga in mig i den igen. Matte verkade lika trött som jag när vi kom hem. Jag förstår verkligen inte varför. Det var inte hon som blev sövd...

/Prima Ballerina